Förtrollad av Färöarna, med Martin Kähkönen

Förtrollad av Färöarna

På Färöarna är man ständigt omgiven av storslagen natur, halvvilda får och övernaturliga väsen. I huvudstaden Tórshavn ligger en stor stenbumling mitt på en parkeringsplats. Inne i stenen bor en huldra så det går inte att ta bort den, förklarar ortsborna. De har försökt med dynamit så de vet vad de talar om. Det här är helt normalt på Färöarna, där folk tror på övernaturliga varelser och går med aviga kläder för att hålla det onda på avstånd. Många klippblock är egentligen förstenade jättar och sälarna bara förklädda människor, som en vinternatt varje år kommer upp på land och börjar dansa.

Huldran i stenen och de festande sälarna är bara ett par av otaliga exempel på den magiska realism som är vardag på Färöarna. Guiden Ranði Meitil, som kan en massa färöiska sägner och legender, tittar vänligt överseende på mig när jag undrar vad som händer om man trotsar vidskepelsen och avlägsnar huldrans sten i alla fall. "Det går inte att flytta på en bebodd sten. Det har aldrig lyckats, så man kan inte veta vad som skulle hända" förklarar hon. Det tar lite tid att ställa om sig och fördomsfritt ta in allt man får höra om förstenade jättar och häxor och sälar som går på land, men efter några dagar på Färöarna tycker man inte längre att det är så konstigt. Man blir van vid häxan Barbara som kunde piska upp stormar och gifte sig med tre präster, och gubben Guttormar som kunde stilla stormarna, vid troll som mal guld inne i berget och vid alla andra övernaturliga väsen. Om man bor på några öar mitt ute i havet i generationer så har man säkert en helt annan känsla för den dramatiska naturen man är omgiven av, och säkert påverkar den människornas sinnen och fantasi. Den tjocka dimman som rullar in mellan bergen varje dag bidrar sannerligen till den förtrollande stämningen, där den sveper som trolska slöjor över kullarna.

Keltiskt arv

Färöarna ligger norr om Hebriderna och har ett starkt keltiskt arv. Man ser keltiska kors överallt och befolkningen har mera keltiskt och skotskt påbrå än skandinaviskt. Öarna uppstod för cirka 65 miljoner år sedan, och är alltså mycket äldre än "storasystern" Island. Landskapet är hisnande med sina majestätiska, gräsbevuxna berg och sina djupa fjordar. Människans tidiga historia på Färöarna är oklar, men man vet att irländska munkar använde öarna som eremitboningar på 600-700-talen. Sjörövare har många gånger drabbat Färöarna, de kom bland annat från England, Turkiet och Nordafrika och tog med sig färingar som slavar på 1500-talet.

Grindvaljakt

Det enda som växer bra på Färöarna är gräs. Man ser inte många träd, egentligen bara sådana som står planterade i privata trädgårdar. Färingarna har gjort många försök med växthus och andra uppfinningar för att odla grönsaker och köksväxter, men växthusen blåser bort och klimatet är för svalt. Inte ens bär eller nordiska fruktträd klarar sig. Bara sex procent av jorden är odlingsbar, och där odlar man potatis. Den dåliga odlingsjorden är orsaken till valjakten: grindvalens späck innehåller mycket vitaminer och på Färörarna fanns det förr i världen inga andra vitaminkällor. Man åt visserligen fisk och fårkött, men det gav mest protein. Idag jagas det fortfarande grindval men (fortfarande) inte i kommersiellt syfte. Grindvalarna är inte utrotningshotade och man dödar mellan 500-1000 per år. Alla som medverkar i jakten får dela på köttet, och man ser till att åldringshem och andra behövande också får en del. Valjakten har kritiserats hårt men mest av storstadsbor i andra länder.

Kedjedans

Man har byggt tunnlar under havet mellan de största öarna, och till de övriga tar man sig med kommunal helikopter. Vi som har gott om tid åker buss, från ö till ö och från fiskeby till fiskeby. I Nordens Hus får vi höra om färöisk kedjedans (ringdans) och lära oss hur det går till. Färingar i alla åldrar dansar ofta och gärna kedjedans, särskilt när det är fest, och på gatorna i Tórshavn på nyårsafton. Stegen är enkla men kvädena som hör till kan ha hundratals verser. De handlar mest om valjakt och huldror, vad annars? När vår grupp gör ett besök i en pytteliten by och stannar för att äta våfflor säger mannen som steker våfflorna ivrigt: "Ska vi inte ta en svängom först?" Och så dansar vi kedjedans. Mannen heter Hans E. Heinesen och kan en massa kväden utantill. När han var elva år gammal råkade han och hans bror hitta ett gammalt smycke i jorden på ett fält. Museiverket kom förstås skyndande och grävde fram två gravar från vikingatiden, det vill säga 600-talet. Det stora smycket finns nu i Tórshavns museum.

Tórshavn har förvånansvärt många fina restauranger för att vara en så liten stad. Det är fisk- och fårköttsbetonat, och miljön är bedårande där man sitter inne i gamla fiskebodar och andra uråldriga stugor med grästak. I augusti 2017 fick Färöarna ta emot tre kulinariska pris: man har den bästa nordiska mathantverkaren, den bästa nordiska råvaruproducenten, och det färöiska begreppet Heimablídni valdes till Årets nordiska matdestination. Heimablídni betyder att man äter färöisk mat hemma hos en färing och får intressant information om maten, kulturen och traditionerna på köpet.

Tórshavns äldsta stadsdel heter Tinganes, efter byadomstolen Alltinget som man tror att verkade där från och med 800-talet. Runt Alltingets gräsbevuxna stuga finns många gamla trähus kvar, som idag rymmer utrikesministerium och premiärministerns byrå men också privatbostäder och restauranger. Till husens värde bidrar virket som är drivved, på grund av träbristen. Drivved var länge det mest dyrbara man kunde tänka sig på Färöarna. I färöiska sagor är det inte en kista med guld som är hjältens belöning utan en stor hög drivved.

Nordens Hus

Nordens Hus kan man inte undgå att se när man är på Färöarna. Det är öarnas enda egentliga konferens- och utställningscenter. Där ordnas filmfestivaler, konstutställningar och teater med mera. Gratiskonserter ordnas varje fredag och förstås dansas det kedjedans i husets dansstudio. Huvudsyftet med verksamheten är kulturutbyte med de nordiska länderna, och verksamheten finansieras till 90 procent av Nordiska ministerrådet. Nordens Hus har 358 arrangemangdagar per år, berättar Frōði T. Vestergaard som är projektledare. För närvarande visar man fotoutställningen "Ett år på Färöarna" där många ortsbor medverkar med egna bilder. Tröskeln till evenemangen är låg och biljetterna förmånliga så stället har blivit en genuin mötesplats. Själva byggnaden är unik med sina moderna linjer och smälter fint in i omgivningen med sitt grästak.

Alla stickar

Stickning är synnerligen populärt på Färöarna. Alla kvinnor och flickor stickar, på så sätt har de orsak att samlas och umgås trots att avstånden är långa. Förr i världen stickade männen också. Eftersom det kryllar av får överallt har man gott om material. Färöfårens päls kan ha nästan vilken färg som helst, och den är ovanligt fet och därför vattenavvisande. När en ylletröja av färöull blir våt håller den värmen ännu bättre. Ute i naturen ser man små lamm som trots ösregn ligger torrskodda under sina mammors långa lockiga pälsar. Fåren går ute året om. Ofta undrar man hur de kan hålla sig kvar på de brant stupande bergskanterna. När de ska fångas in för att klippas eller slaktas är det inga lätta operationer på grund av höjderna. Man kan se får firas ner från bergstoppar med rep runt magen, vilt protesterande.

Båtfärd till Fågelbergen

Under båtresan till Fågelbergen på ön Vestmanna måste alla ha på sig hjälm, vilket ingen har något emot efter en titt uppåt. Bergen som tornar upp sig bredvid och ovanför oss är fulla av utstickande prång med lösa stenar och fågelbon, och de vilda vågorna kastar vår båt ganska nära de vassa bergsväggarna, när vi kör in i den ena smala passagen efter den andra. Här får både fågelälskare och båtfolk sitt lystmäte. För att inte tala om dem som njuter av storslagna och dramatiska klippformationer. I två timmar åker vi omkring mellan klippor och sillgrisslebon och lyckas till och med se ett par lunnefåglar, fast de egentligen inte brukar trivas vid Vestmanna utan häckar på en annan ö som heter Mykines.

Ranði Meitil har skrivit Färöarnas officiella vandringsguidebok och hon vet allt om var det lönar sig att övernatta och var man har de finaste utsikterna. Eftersom vandring är så omtyckt, också bland färingarna själva, finns det finurliga övernattningsmöjligheter både här och där. Många bykrogar hyr till exempel ut alkover billigt för natten, de ser ut som små infällda hytter med skjutdörr framför och rymmer inget annat än en rejäl madrass.

Faktaruta

Färöarna består av 18 öar. Hör till Danmark men är inte EU-medlem.Språket är färöiska men alla förstår danska också. Fär = får. Valutan är färöiska kronor men danska går också bra. Befolkningen uppgår till 49 117 personer.

2 flygbolag flyger till Färöarna, SAS och Atlantic Airways. AA är det färöiska bolaget och det har mycket bättre statistik när det gäller att ta sig ända fram. Det är nämligen knepigt att landa på Färörarna. Från Helsingfors kan man flyga via Köpenhamn eller Bergen.

Det finns flera bra hotell i huvudstaden Tórshavn, och dessutom andra logiformer utanför städerna. T.ex. värdshus. Lönar sig att kontakta i förväg.

Heimablídni är ett utmärkt sätt att bli närmare bekant med färingarna och deras matkultur (kontakta Heimablídni för att reservera, eller turistbyrån visitfaroeislands.com).

Färöarna är som gjorda för vandring och fågelskådning. Vädret växlar om många gånger per dag. Ha alltid bekväma skor på dig och vindtät jacka med. Det lönar sig att åka med en grupp om man inte enbart är ute efter att fotvandra, då ser man enkelt och behändigt flera av öarna på några dagar. Martins Resor ordnar gruppresor från Finland för 20 deltagare eller färre, alltid med svenskspråkig reseledare och kunniga, lokala guider.